japanavi.se

Fuji Rock Festival!

Fuji Rock Festival är Japans motsvarighet till engelska Glastonbury och brukar kallas “the granddaddy of all Japan summer rock festivals”. Den är med sina 120 000 besökare en av världens största musikfestivaler och det är egentligen ganska märkligt att man inte har hört mer om den i vår del av världen, särskilt när man tittar på vilka som spelat här. År för år lyckas Fuji Rock lista fler intressanta namn än många andra festivaler, som verkar tro att det räcker med att bara rafsa ihop stornamn. På Fuji Rock ligger tonvikten på japanskt, amerikanskt och brittiskt och man brukar tydligt kunna se åt vilket håll musikvinden blåser i Japan genom att kolla upp vilka som spelat här.

Designshoppa i Aoyama

Om det är någonting japaner kan, så är det att uttrycka sig visuellt. Allt utformas i perfektion och ingen detalj lämnas åt slumpen. Variationen är dessutom bedövande – man använder sig av hela färgskalan, alla tänkbara/otänkbara designkoncept, alla olika historiska epoker, alla kända stilyttringar. Ingenstans sätts dessa uttryck på sin spets som i tokyodistriket Aoyama, som är något av Tokyos designhjärta.

Rödvinet har kommit ut ur kylen

Syskonen Yuko och Shin Kibayashi (bilden) skriver tillsammans en mangaserie som heter “The Drops of the Gods” (神の雫, Kami no Shizuku). Varje vecka på torsdagar publiceras ett nytt avsnitt i mangamagasinet “Weekly Morning” (週刊モーニング, Shukan Moningu). Det som gör serien speciell är att den handlar om viner. I Japan finns nämligen ingen tradition av att dricka vin, det var inte längesen man förvarade rödvin i kylen. Men sedan The Drops of the Gods började publiceras 2004 har försäljningen av viner ökat kraftigt, inte bara i Japan utan även i stora delar av Asien.

Tokyo! the movie

Om man gillar Japan och i synnerhet Tokyo så finns det bara en film man måste se i år och den heter just Tokyo! Tre regissörer har samlats för att tolka den neondränkta staden och resultatet beskrivs som en mix av drama, science fiction och fantasy. Den 112 minuter långa filmen gick upp på japanska biografer i oktober 2008 och hade officiell internationell premiär i mars i år. De tre regissörerna berättar varsin story, “Interior design”, “Shaking Tokyo” och “Merde”. ”Interior Design” handlar om en nybliven regissör som kommer till Tokyo med sin flickvän vars kroppsdelar sakta börjar förvandlas till trä. “Shaking Tokyo” handlar om en man som levt 10 år som hikikomori, dvs en person som aldrig lämnar sitt hem därför att han/hon inte kan anpassa sig till resten av samhället. Storyn berättar vad som händer när mannen en dag kärar ner sig i ett kvinnligt pizzabud. “Merde” handlar om en besatt man i grön kostym som ränner omkring i Tokyo och terroriserar befolkningen.

Kanehara ger röst åt en generation

Hitomi Kanehara (född 1983) är en prisbelönad författare som blott 21 år gammal vann omedelbar berömmelse i Japan för sin debutbok “Ormar och piercing”. Boken handlar om Lui, en ung japanska som lever ett slackerliv i Tokyo. Öl från snabbköpet, en piercad tunga och en tatuering står i centrum. Då boken egentligen beskriver ett dystert triangeldrama ges samtidigt en detaljerad beskrivning av en ung generation japaner som söker tillfredsställa sig själva utan något större hopp för resten av samhället.

Japanska begreppet “Thomasson”

En “Thomasson” (トマソン) är ett rätt udda japanskt begrepp som används för att beskriva en onödig företeelse, främst i stadsmiljö. En Thomasson kan t ex vara en del av ett hus som inte längre används men som ändå är bevarad, som trappor som inte leder någonstans, igenmurade fönster etc.

Ambassadors of cute!

För några veckor sedan presenterade japanska utrikesdepartementet sina nya så kallade kulturambassadörer. Kulturambassadörerna är en del av en ny satsning som ska förbättra och förnya Japans image i utlandet. Det man främst vill ändra på är bilden av Japan som ett land bestående av lackade risskålar, tempel och kostymklädda män som jobbar 24 timmar om dygnet. Målet är nu att göra Japan till en “hipp” destination igen, vilket är ganska lustigt då den rådande känslan är att Japan i många år varit en “hipp” destination för alla under 50. Hursomhelst, de nya ambassadörerna som ska få folk att ändra uppfattning om det här har fått namnet “ambassadors of cute” ( かわいい大使 / Kawaii taishi ) och består av tre tjejer som tillsammans ska få representera allt sött och gulligt i Japan.

Urbana uniformer från Final Home

Final Home är ett säreget varumärke som äntrade den japanska modescenen under tidigt 90-tal. Namnet Final Home kommer från grundaren Kosuke Tsumuras tes “Kläder är det slutgiltiga hemmet”. Tesen bygger på idén att om man förlorar sitt hem så är kläderna det enda som skyddar en. Konceptet materialiserades 1992 i en nylonjacka som Tsumura döpte till just Final Home. Den här nylonjackan kom att symbolisera resten av varumärkets sortiment som präglas av teman som överlevnad, skydd, funktionalitet och återvinning. Tsumura började jobba som designer på Issey Miyake under tidigt 80-tal men övergav modejätten strax efter att han visat upp jackan Final Home. Jackan visades upp under jubel för första gången under en modeshow på Club Yellow, en legendarisk technoklubb i Tokyo som tyvärr stängdes ner 2008. 1994 startade Tsumura företaget Final Home och den ursprungliga nylonjackan ställdes direkt ut som konstverk på Sezon Museum of Art.

Yoshioka ser filosofiskt på form

Tokujin Yoshioka är en av Japans mest intressanta formgivare just nu. Han föddes 1967 och studerade design under Shiro Kuramata, en av Japans genom tiderna största formgivare, och senare för modelegenden Issey Miyake. Han etablerade sitt eget designkontor 2000, och många av hans verk har blivit permanenta objekt i samlingar på konstmuséer. En anledning till att han snabbt vunnit erkännande i designvärlden är hans filosofiska och känsliga perspektiv på form som ofta balanserar på gränsen till konstvärlden. Detta har lett till en rad utmärkelser, bland annat det respekterade ”Designer of the year award” instiftat av Design Miami/Basel som han mottog 2007. Utöver egna designexperiment har han gjort ett flertal Issey Miyake-butiker och jobbat med världsledande märken som Hermes, Nissan och Muji.

Se design på 21_21 Design Sight

Har man perfekt syn brukar man på engelska säga att man har “20 / 20 vision”. 21_21 Design Sight är ett designmuseum i Tokyo Midtown vars namn uttrycker en önskan att ha bättre förmåga att se vad som står framför oss. Bakom denna filosofi står muséets tre direktörer Naoto Fukasawa, Taku Satoh och Issey Miyake, som tillsammans driver muséet med hjälp av Issey Miyake Foundation. Det är ett vackert museum insprängt i marken utanför några skyskrapor som utgör navet i den relativt nya stadsdelen Tokyo Midtown. Museet är ritat av Naoto Fukasawa och byggnaden ska påminna om ett spetsigt klädesplagg som sticker upp ur marken. Hela huset är byggt i grå betong, vilket är ett av de vanligare materialen för byggnader i Japan. Och insprängt i betongen i muséets entré sitter Japans längsta sammanhängande glasruta, vilket även sägs vara en av Asiens längsta.

Author