Japansk graffiti på frammarsch

Även om ordet graffiti används även i Japan, så känner folk i allmänhet inte till det i lika stor utsträckning som i Sverige. Därför används i graffitisammanhang även det japanska ordet för klotter, “rakugaki” (落書き). I Japan är det i allmänhetens ögon fortfarande en “bad boy” grej att måla graffiti och precis som i Sverige är det olagligt. Svenska Akay åkte t ex dit i början av 2000-talet mitt i ett kreativt ögonblick under ett besök i Tokyo. Ett inhemskt fall som fick mycket uppmärksamhet 2003 var en ung japansk kille som åkte in i kurran för att strax efter irakkrigets utbrott ha skrivit “anti war” och “no to war” på väggen till en offentlig toalett i Suginami, Tokyo. Det är dock vanligt att man slipper undan med böter som straff för att klottra. I ett land där folk drar sig för allt som är olagligt och med en kriminalitet som är bland de lägsta i världen så är det klart att man ser mindre graffiti i Japan jämfört med andra länder. Men det finns en levande graffitikultur i Japan, och den håller på att få en bredare acceptans i landet.

Många japaner skulle säga att graffitin i Japan tog sin början på en vägg i Yokohama strax söder om Tokyo. Under järnvägsspåren mellan stationerna Sakuragi-cho och Takashima-cho fanns en lång vägg där japanska popkonstnärer började måla under andra hälften av 80-talet. Det sägs att det var yokohama-bon Rocco Satoshi, som är verksam konstnär även idag, som startade den här rörelsen. De vackra målningarna väckte beundran från allmänheten, och gradvis växte utsmyckningarna på väggen. Under en period tillät Yokohama stad som ett experiment målning på väggen, och väggen fick t o m officiell status som ”nationellt konstgalleri”. Väggens historia började sprida sig i landet och fick snabbt ett högt anseende bland målare. I början av 90-talet kom graffitimålare hit för att visa upp olika stilar och knäcka varandra. Väggen blev på det sättet under en lång tid en kaba för alla målare i Japan. Tyvärr förstördes dock hela väggen för ett par år sedan i samband med stora ombyggnader i området.

En annan historiskt viktig plats för graffitirörelsen i Japan är den västra utgången på Shinjuku station. Här började det i slutet av 80-talet att hända grejer i gränslandet mellan kultur och politik. En vanlig syn i japanska storstäder är små hus eller kojor som hemlösa har byggt av kartong eller annat upphittat material. Efter den japanska bubbelekonomins kollaps i slutet av 80-talet blev många hemlösa och en större grupp kartonghus började bildas vid Shinjuku stations västra utgång. Flera av dem som bodde här var designers och konstnärer som blivit arbetslösa och förlorat sina hem. Tokyos styrande jobbade såklart på att förvisa dem från stationen i syfte att rensa upp och försköna i staden, men processen gick långsamt. Kring 1985 började artister, bland dem även hemlösa som bodde här, att måla graffiti på husen. Sakta växte det fram ett levande galleri mitt i rusningstrafiken.

Sorgligt nog utbröt en stor brand bland kartonghusen 1989, där fem personer dog. Husen förstördes och alla målningar brann upp. Det här gav staden en chans att fullfölja planer på att bygga en ny gångväg här och så var det som om allting aldrig hade funnits. Bland pionjärerna som målade på de små hemmen fanns Takeo Yoshizaki, Yasuhiro Yamane, Itohisa Takano och Junichiro Take. Take fick vid ett tillfälle spendera 22 dagar i fängelse efter att ha gripits när han målade bland husen. Viktiga influenser för dessa tidiga målares stil var anime, minimalism och kanji, de bildliknande skrivtecknen som från början importerades från kinesiskan.

I början av 90-talet blev graffiti den sista aspekten av hiphopkulturen som fick ett stort genomslag i Japan. Den illegala graffitin som kan ses på byggnader och väggar kom sent till Japan, egentligen inte förrän under den senare halvan av 90-talet. På sina håll finns det även legala väggar, i Tokyo främst i stadsdelen Shibuya. Utvecklingen mot skapandet av legala väggar började kring 2004 med viss hjälp av den icke-vinstdrivande organisationen Komposition. Med projektet Legal Wall sponsrar Komposition olika legala väggar, t ex i parken Miyashita Koen och i stadsdelen Udagawa-cho nordväst om Shibuya station, samt nere vid floden Shibuyagawa i närheten av Ebisu station. En känd plats kallas “Bosozoku park”, där graffiti är ok som en sorts frivillig aktivitet. På de här ställena hittar man välgjorda pieces. Komposition stödjer alla möjliga former av kultur och uttryck så länge det är på en “indienivå”. Organisationen bidrar också med pengar för projekt som att måla om husfasader och liknande.

Många skriver att graffitikulturen i Japan fortfarande är i sin linda men att den definitivt har en egen stil. För att belysa den japanska graffitins nuvarande form hade konstmuseet Art Mito Tower i Ibaraki 2005 en stor graffitiutställning med namnet “The X-Color, Graffiti in Japan”. Kenji Kubota curerade utställningen tillsammans med graffititidningen Kaze, och 38 av Japans mest ansedda graffitiartister ställdes ut. Utställningen fick massiv spons av märken som G-shock, Shiseido, Asahi, Tower Records och biljetter till utställningen kunde köpas via det statliga japanska tågföretaget JR.

Stora graffitinamn i Japan
Kami, Sasu, Wanto, Zys, Kami, Susu.

Läsning om graffiti i Japan
”Graffiti Japan”, av Remo Camerota.
”RackGaki: Japanese Graffiti”, av Sanada/Hassan (förlag: Laurence King), se film som följer med boken.
“Graffiti, expression of the multitudes”, artikel i tidskriften Gendai Shiso (förlag: Seidosha).

Graffiti i Japan på nätet
Webbplats om husen vid Shinjuku West Exit.
Webbplats om graffiti som skapats tack vare Kompositions projekt med legala väggar.