japanavi.se

Ambassadors of cute!

För några veckor sedan presenterade japanska utrikesdepartementet sina nya så kallade kulturambassadörer. Kulturambassadörerna är en del av en ny satsning som ska förbättra och förnya Japans image i utlandet. Det man främst vill ändra på är bilden av Japan som ett land bestående av lackade risskålar, tempel och kostymklädda män som jobbar 24 timmar om dygnet. Målet är nu att göra Japan till en “hipp” destination igen, vilket är ganska lustigt då den rådande känslan är att Japan i många år varit en “hipp” destination för alla under 50. Hursomhelst, de nya ambassadörerna som ska få folk att ändra uppfattning om det här har fått namnet “ambassadors of cute” ( かわいい大使 / Kawaii taishi ) och består av tre tjejer som tillsammans ska få representera allt sött och gulligt i Japan.

Urbana uniformer från Final Home

Final Home är ett säreget varumärke som äntrade den japanska modescenen under tidigt 90-tal. Namnet Final Home kommer från grundaren Kosuke Tsumuras tes “Kläder är det slutgiltiga hemmet”. Tesen bygger på idén att om man förlorar sitt hem så är kläderna det enda som skyddar en. Konceptet materialiserades 1992 i en nylonjacka som Tsumura döpte till just Final Home. Den här nylonjackan kom att symbolisera resten av varumärkets sortiment som präglas av teman som överlevnad, skydd, funktionalitet och återvinning. Tsumura började jobba som designer på Issey Miyake under tidigt 80-tal men övergav modejätten strax efter att han visat upp jackan Final Home. Jackan visades upp under jubel för första gången under en modeshow på Club Yellow, en legendarisk technoklubb i Tokyo som tyvärr stängdes ner 2008. 1994 startade Tsumura företaget Final Home och den ursprungliga nylonjackan ställdes direkt ut som konstverk på Sezon Museum of Art.

Välproducerad pop från Perfume

Perfume är en av de mest framgångsrika japanska popgrupperna just nu. Bland annat blev singeln Love the World förra året första technopoplåt att gå in direkt på förstaplatsen på japanska hitlistan Oricon. Bandet består av tre unga söta tjejer, men är egentligen japanska demonproducenten Yasutaka Nakatas skapelse. På senaste albumet Game från 2008 har Nakata skapat en minst sagt slick produktion, där tjejernas röster är processade genom alla möjliga filter. Det är liksom en poäng att det låter robot och ”framtid” om rösterna, som på det sättet blir en integrerad del av de välprogrammerade technnobeatsen.

Yoshioka ser filosofiskt på form

Tokujin Yoshioka är en av Japans mest intressanta formgivare just nu. Han föddes 1967 och studerade design under Shiro Kuramata, en av Japans genom tiderna största formgivare, och senare för modelegenden Issey Miyake. Han etablerade sitt eget designkontor 2000, och många av hans verk har blivit permanenta objekt i samlingar på konstmuséer. En anledning till att han snabbt vunnit erkännande i designvärlden är hans filosofiska och känsliga perspektiv på form som ofta balanserar på gränsen till konstvärlden. Detta har lett till en rad utmärkelser, bland annat det respekterade ”Designer of the year award” instiftat av Design Miami/Basel som han mottog 2007. Utöver egna designexperiment har han gjort ett flertal Issey Miyake-butiker och jobbat med världsledande märken som Hermes, Nissan och Muji.

Se design på 21_21 Design Sight

Har man perfekt syn brukar man på engelska säga att man har “20 / 20 vision”. 21_21 Design Sight är ett designmuseum i Tokyo Midtown vars namn uttrycker en önskan att ha bättre förmåga att se vad som står framför oss. Bakom denna filosofi står muséets tre direktörer Naoto Fukasawa, Taku Satoh och Issey Miyake, som tillsammans driver muséet med hjälp av Issey Miyake Foundation. Det är ett vackert museum insprängt i marken utanför några skyskrapor som utgör navet i den relativt nya stadsdelen Tokyo Midtown. Museet är ritat av Naoto Fukasawa och byggnaden ska påminna om ett spetsigt klädesplagg som sticker upp ur marken. Hela huset är byggt i grå betong, vilket är ett av de vanligare materialen för byggnader i Japan. Och insprängt i betongen i muséets entré sitter Japans längsta sammanhängande glasruta, vilket även sägs vara en av Asiens längsta.

Spiral – ett kommersiellt kulturhus

Mitt i Tokyos design- och modecentrum ligger Spiral Building. Det är en multifunktionell byggnad av en typ som är rätt vanlig i Japan och som kan beskrivas som ett kommersiellt kulturhus. För att beskriva husets karaktär har man tagit fram en slogan som är rätt passande, “fusion of art and everyday life”. I Spiral Building finns det ett galleri, en skönhetssalong, ett café, en skivbutik, en bokaffär och en marknad där man kan köpa udda husartiklar.

Se filmer på stor duk på Toho Cinemas

Det är väldigt svårt att hitta biografer som visar engelskspråkiga filmer på originalspråk i Japan. Av någon anledning så kommer dessutom utländska filmer till Japan väldigt sent, vilket gör att man troligtvis sett filmerna redan på planet hit. En biograf i Tokyo som är ett säkert kort vad gäller hyfsat nya filmer och ej dubbat innehåll är Virgin Toho Cinemas som är belägen i Roppongi Hills.

Mama!milk levererar bio för öronen

Mama!milk är en akustisk instrumental jazzduo från gamla huvudstaden Kyoto. Medlemmarna är Yuko Ikoma på dragspel och Kosuke Shimizu på kontrabas. De har ett fåtal skivor bakom sig men har rönt stor framgång genom sina känsliga liveframträdanden på klubbar, tempel, museer och caféer. Toshio Matsuura, en legend inom den japanska klubbscenen och grundare av det internationellt banbrytande acid jazz bandet United Future Organisation, har länge hyllat Mama!milk. Han beskriver duons ljudbild som “ett sound som stoppar ögonblicket och får dig att fundera”. Andra röster beskriver deras musik som “ny japansk exotika”.

Fina covers från Museum of Plate

Saiko Tsukamoto är en kvinnlig pianist och kompositör som skapar musik under namnet Museum of Plate. Hon har släppt skivor sedan mitten av 90-talet och även komponerat musik för filmer och japanska tv-serier. Vid första lyssningen är det lätt att avfärda hennes musik som billig ambient, men ger man det tid så börjar man sakta förstå att hennes pianospelande är något helt annat. Saiko Tsukamotos händer är väldigt små, tydligen mindre än medelstora japanska händer vilket alltså är väldigt litet. Det har gjort att folk i än högre grad beundrar hennes färdighet vid pianot och efter att ha varit på en av hennes framföranden är man inget annat än hänförd över hennes zenlika uppträdande.

Asakusa Jinta spelar färgstark folkrock

Stadsdelen Asakusa i nordöstra Tokyo är idag mest känd för sitt stora buddisttempel Senso-Ji samt för den Philippe Starcks enorma gyllene företagsstaty utanför Asahis huvudkontor. Före andra världskriget var dock Asakusa stället där popkulturen frodades. Hit tog sig unga japaner för att ta del av det senaste i utbudet av gangsterfilmer, populärmusik, revyer, opera och standup komedi. Men Asakusa tappade successivt sin status som nöjeshub när de unga började att dra sig västerut i Tokyo för att hänga i områdena kring Shinjuku och Shibuya. Den bild folk har av Asakusa idag är samma som vi i Sverige har av Gamla Stan i Stockholm. En plats dit turister åker för att få uppleva en bit av det gamla.

Artikelarkiv