Kinamat och yaoi i Ikebukuro

18 januari, 2010 av

Trots den enorma mängd människor som rör sig i Ikebukuro, så är det ett relativt okänt område, i alla fall jämfört med alla andra hajpade platser i Tokyo. En av de viktigaste funktionerna är som knytpunkt för resor till och från Tokyos nordöstra förorter och grannkommunen i norr, Saitama. Själva tågstationen är världens näst mest trafikerade efter Shinjuku, och det märks. Det är om möjligt nästan ännu värre att leta sig fram på Ikebukuro jämfört med Shinjuku. Stationen är byggd som en stor underjordisk fyrkant som ser likadan ut i alla väderstreck, och dessutom har man här till fulländning utövat den japanska konsten att bygga ihop järnvägsstationer med varuhus. Det gäller att bestämma sig för en riktning och sen hålla den riktningen hur många japaner som än kommer strömmande emot en.

Stora shoppinggatan i Ikebukuro

Sunshine 60 - 240 meter skyskrapaI övrigt är det inte helt lätt att beskriva vilken karaktär Ikebukuro har. Kanske skulle man kunna jämföra det med Fridhemsplan i Stockholm, som ju också är en knutpunkt för resande från förorterna. Båda två har karaktären av en stadsdel som länge varit en av de sunkigare i staden, men som under senare åren har fått en större andel etableringar av mer posh karaktär.

Stadsdelens mest spektakulära landmärke är den 240 meter höga skyskrapan Sunshine 60, som när det byggdes 1978 var den högsta byggnaden i Östasien. Här finns Sunshine City, ett gigantiskt shoppingcentrum med observatorium, akvarium, teater och mycket annat.

Strax väster om Sunshine 60 ligger en gata som kallas Otome Road (乙女ロード), ”kvinnliga oskulders gata”, en slags kvinnlig motsvarighet till otaku-kulturens Akihabara. Här samlas butiker för speciella typer av anime och manga, dojinshi (同人誌) och yaoi (ヤオイ). Dojinshi är i typfallet manga tecknad av en amatör som är en parodi eller hyllning till en redan existerande populär manga, inte sällan med en sexuell tvist på den ursprungliga historien. Yaoi är romantisk eller pornografisk manga med manliga homosexuella i huvudrollerna, dessutom med huvudsakligen med kvinnliga läsare. Här finns även etablissemang som ”butler cafés”, det kvinnliga svaret på otakukulturens ”maid cafés”. Här är personalen vackra män som klätt ut sig till butlers och pratar extremt artigt med de kvinnliga gästerna.

St Tropez i Ikebukuro!I Ikebukuro finns också en stor andel kinesiska näringsidkare. Detta är dock inget som en svensk lägger märke till sådär i första taget, mest på grund av att det hela inte paketerats som en Chinatown på samma sätt som på andra platser i Japan. Den kinesiska communityn driver visserligen frågan om att få starta en mer regelrätt Chinatown i Ikebukuro, men detta kommer troligen inte bli verklighet åtminstone inom de närmsta åren. Ett problem är antagligen att delar av de kinesiska grupperingarna är inblandade i den mer ljusskygga verksamheten i området, som till exempel den omfattande prostitutionen.

Leave a reply

Your email address will not be published.

You may use these HTML tags and attributes:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>