Anime – tecknad film vid ett vägskäl

13 april, 2008 av

Anime, japansk tecknad film, gör segertåg över världen. Internet svämmar över av fan-sajter om anime. Berömda regissörer som Quentin Tarantino och bröderna Wachowski, männen bakom the Matrix, hyllar anime och samarbetar med japanska animatörer. Vad är egentligen detta fenomen som kallas anime?

En gata i animestadsdelen AkihabaraKlockan är halv sju på kvällen i Kabuki-cho, ett legendariskt nöjes- och bordelldistrikt i hjärtat av Tokyo. Tio meter höga neonskyltar täcker fasaderna med gigantiska ljusspel och blinkande japanska tecken. Om man stångar sig fram genom den aldrig sinande strömmen av uteliggare, affärsmän i kostym och yakuzamedlemmar i svarta solglasögon, så ligger längst in i distriktets hjärta en helt vanlig biograf. Här går sedan en dryg månad den nya animefilmen Innocence.

Trots att Innocence är en tecknad film sitter inga barn i salongen, bara unga vuxna, medelålders par och någon enstaka pensionär. Innocence är nämligen en film av regissören Mamoru Oshii, animefilmens egen James Joyce. Oshiis tecknade figurer slänger ur sig lärda citat till höger och vänster, allt från Milton till Konfucius. Och när filmen är slut har tittaren fått sig en ordentlig match med det filosofiska dilemmat ”var går gränsen mellan människa och maskin?”. Ett barn skulle nog inte tycka om Innocence. Ett barn skulle inte förstå någonting av Innocence.

Ungefär hälften av all anime som produceras i Japan riktar sig inte alls till barn. Och det är nog den största skillnaden mellan anime och det som de flesta svenskar förknippar med tecknad film, nämligen Disney. Jämfört med Disney finns det ett helt annat djup i många animeberättelser. Det tycker till exempel Yasuo Yamaguchi, chef for branschorganisationen AJA, Association of Japanese Animations:

– I Disney är det bara ”happy ending” för hela slanten. Det är förutsägbart och tråkigt. Anime reflekterar verkligheten mycket bättre. Om Disney ska ha en chans mot anime, då krävs det att riktiga författare börjar skriva för Disney. Folk från Broadway-teatern och författare som Tennessee Williams och Arthur Miller.

50 animeavsnitt per vecka

På biografen i Kabuki-cho är salongen där Innocence visas bara halvfull. Men detta ska inte nödvändigtvis tolkas som att anime inte är särskilt populärt i Japan. För det är egentligen hemma i vardagsrummet framför teven som de flesta japaner tittar på anime. Och så har det varit ända sedan animes barndom på 60-talet.

Det produceras idag så mycket som 50 animerade teveserieavsnitt i veckan för japansk teve. Detta kan jämföras med ungefär 35 japanska animerade biofilmer varje år. Det kan därför till viss del vara mer rättvisande att jämföra japansk anime med amerikanska tecknade teveserier som Simpsons och Southpark, som ju även de uppskattas av vuxna.

En massa ogräs

Skillnaden mot USA är att det görs så oerhört mycket tecknat för vuxna i Japan. Men det är också så att långtifrån alla tecknade teveserier är lyckade. Den första att hålla med om detta är Yamaguchi på AJA.

– Det finns en väldig massa ogräs inom japansk anime, och det är bara ibland som en riktigt vacker blomma växer upp. Men eftersom japaner har sett en sån massa ogräs, så har de också fått vältränade och kritiska ögon. Så i Japan har därför efterhand marknaden, genom tittarnas vältränade ögon, fått bestämma var pengarna ska satsas.

Detta skiljer sig mot hur tecknad film produceras i andra länder. I USA produceras till exempel den mesta tecknade filmen med vägledning av avancerade marknadsanalyser. I Frankrike, ett av få europeiska länder med en stark tradition att producera tecknad film, så går staten in och stöder den film man anser vara ”finkultur”. Men i Japan är branschens ryggrad en stor bas av egensinniga animetecknare som alla har börjat på egen hand, utifrån sina egna personliga kreativa drivkrafter.

Japansk tecknartradition

En butik i Akihabara Det är faktiskt inte så underligt att det finns en stor grupp självständiga animetecknare i Japan. När man vinglar genom Tokyos vindlande och svindlande stadslabyrinter är det svårt att undgå att Japan är en kultur med stark tecknartradition. Överallt ser man små gulliga tecknade figurer: på en varningsskylt i tunnelbanan, på tofupaketet i närbutiken, i den kommunala broschyren som förklarar skatteregler.

Inom den här japanska tecknartraditionen finns det en nära relation mellan de två huvudsakliga uttrycksformerna anime och manga, alltså vanliga tecknade serier från Japan. Många animefilmer är faktiskt baserade på historier som först skapats som manga. Denna koppling etablerades redan med teveserien Astro Boy från 1963, som brukar nämnas som den första animen. Astro Boy var en animeversion av en manga med samma namn, skapad av ”mangans fader” Osamu Tezuka. Tezuka, som älskade film, använde sig av olika filmiska tekniker när han tecknade manga: närbilder, utzoomningar, vinkelbyten, panoreringar och flashbacks. Detta formspråk tog Tezuka med sig även när han tecknade anime, och det filmiska bildberättandet har sedan dess varit ett viktigt särdrag hos anime.

Med Akira förändrades allt

Animefilmerna var länge huvudsakligen extrema lågbudgetproduktioner, där både de som gjorde filmerna och de som tittade var en avgränsad liten grupp nördar och fans. Men filmen Akira från 1988 blev en brytpunkt. Med en märklig blandning av ultravåld, psykedeliska drömsekvenser, dråpligt humoristiska ordväxlingar och filosofiskt djupsinne skapade Katsuhiro Otomo en fantastiskt vacker science fiction. Akira toppar fortfarande många tio-i-topp listor över den bästa animefilmen som gjorts. Enligt Nobu Yamaoka, producent på Imagica, ett medelstort produktionsbolag i japanska filmbranschen, förändrades tänkandet inom stora delar av animebranschen efter Akira.

Nobu Yamaoka på Imagicas kontorAkira var mycket bättre kvalitet än det mesta som gjorts innan, och det blev den första animefilmen som sålde även bland andra än nördarna. Men det var först sedan Akira gjort succé utanför Japan som många japaner insåg att det kunde finnas bra anime. Jag tror att många, särskilt de som gjorde anime för vuxna, började tänka på ett annat sätt. De insåg att om man gör såhär så kan det gå hem utomlands.

Efter Akira är det framför allt regissören Hayao Miyazaki som har nått stora framgångar utanför Japan. Med fantasyäventyret Spirited Away vann han en Oscar för bästa tecknade långfilm 2003.

För en tittare van vid Hollywoods formulär 1A är Miyazakis fantasyäventyr verkligen något helt nytt. För det första saknas de annars så obligatoriska ’goda’ och ’onda’ karaktärerna. Alla karaktärer porträtteras som handlande utifrån vissa förutsättningar eller något de tror på, i stället för att visas som drivna av en metafysisk ondska eller godhet. Tvärtemot vad man är van vid är det dessutom ofta mångbottnat skildrade kvinnor i centrala roller som driver handlingen framåt.

Miyazaki har själv berättat att han ritar sina filmer allt eftersom, utan något på förhand bestämt manus. Ett arbetssätt som antagligen förstärker känslan att det är helt omöjligt att förutse var en Miyazaki-historia ska sluta.

En bransch vid ett vägskäl

De senaste tjugo åren har animebranschen efterhand vuxit enormt i ekonomisk styrka, mycket tack vare det gradvis ökande intresset för anime utanför Japan. Den globala marknaden för animesändningar och animerelaterade varor överstiger idag 145 miljarder kronor, vilket motsvarar nästan en tiondel av Sveriges BNP. Men trots de stora framgångarna är japansk anime ännu inte alls lika marknadsstyrd som Disneys produktioner, menar Yamaoka.

– Inom animebranschen har man inte lärt sig göra avancerade marknadsanalyser, så man kan inte annat än låta framgångsrika regissörer göra ännu mer som de själva vill. Och därför finns naturligtvis förutsättningar för regissörerna att skapa egensinniga och originella verk.

Under 2004 satsades det mer än någonsin på animefilmer för biograferna. De tre tyngsta regissörerna inom anime, Miyazaki, Oshii och Otomo, kom med varsin ny film. Dessa filmer hade alla en budget på uppemot 130 miljoner kronor, vilket är astronomiska siffror jämfört med vad man tidigare varit van vid inom animebranschen. Dessa 130 miljoner kan jämföras med de dryga 50 miljoner som satsades på den största svenska filmen 2004, Colin Nutleys The queen of Sheeba’s pearls. Yamaoka tycker att det ska bli intressant att se vad dessa storsatsningar får för betydelse för animebranschen.

– Vi står vid ett vägskäl när det börjar satsas enorma pengar på anime. Och i vilken riktning branschen kommer att gå beror väldigt mycket på om dessa storsatsningar lyckas eller inte. Om de inte lyckas, kommer branschen kanske gå tillbaka till att bara vara något för de inbitna fansen. Eller så försöker man kanske göra mer som Disney, alltså att man gör verk baserade på marknadsanalys. Problemet är bara att Disney har en väldigt lång erfarenhet av att producera tecknad film på det här sättet. Inom den japanska animebranschen finns det fortfarande ingen kunskap om hur man arbetar utifrån marknadsanalyser. Så det är verkligen svårt att förutsäga hur anime kommer att utvecklas i framtiden.

 

Leave a reply

Your email address will not be published.

You may use these HTML tags and attributes:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>